ETT LITET FREDAT ÅNGRIKE

Mannen som aldrig glömde ångloken bildade förening, räddade unik båt

NYBORG på Fyn i oktober (SDS ultsände medarbetare).
Visst ser gamla ångbåten Skjelskör sliten ut där den ligger inklämd bland udda pråmar i bakvatten i Nyborgs hamn just i närheten av stadens flytdocka. 47-åringen - så nyss räddad från upphuggning - är flagig i färgen, det nötta trädäcket är sprucket, dörrar och däckshus har gistnat efter år av vanvård.

Ändå är båten i dag en kär klenod för 260-talet medlemmar i Dansk veteranklubb, föreningen som lyckats skrapa ihop de 13 500 kronorna som behövdes för att köpa den unika ångaren fri från skärbrännare. Gladast är föreningens ordförande, sekreterare M. H. Spies, 33 år och galen i ånga.

Färfät något om föreningens ögonsten, den luggslitna lilla passagerareåntgaren (49 brton, 75 hk i ångmaskinen, byggår 1915, byggplats Svendborg) som så överraskande återvänt från "de döda skeppens vik", upphuggningsvarvet i Odense. I dagarna tas ångaren upp i dockan, besiktigas och bottenskrapas; den skall hoppas man, för egen maskin ("med en stilig plym av rök efter sig") ta sig till den nya hemorten Köpenhamn där ett par hundra medlemmar är redo ätt äntra dan med rostskrapor och målarpytsar för att återge den dess utseende av 1915.

Båten skall sedan sättas i trafik i föreningans regi och transportera ångfrälsta runt i smålandsvattnet kring Lolland för att sätta av dem i Bandholmen, ändpunkten för järnvägs-entusiasternas veteranbana. Änga ven där, kan försäkras.

DET VAR ÅNGLOKEN

Dét kan tryggt sägas att "Skjelskör' för länge sedan skulle ha hamnat i smältugnarna och att den danska veteranklubben för gamla fartyg fått vänta på sin födelse om inte sekreteraren i danska boligministeriet M. H. Spies råkat växa upp intill en järnvägslinje 
där ångloken töffade fram och åter.

Han berättar, den gänglige, entusiastiske mannen, om dessa minnen och vilka intryck ångbjässarna gjorde, frustande, ångsvettiga.

- Jag hade sedan en sekreterara-tjänst inom den danska skeppsregistraturen, säger han. Nya fartyg fördes in, gamla, uttjänta  försvann; höggs upp eller såldes till utlandet för underpris.

Det var ångbåtarna som drog vidare från hans registerbok, som försvann från dansk kust, danska hamnar.

Ett känsloladdat reportage i dansk radio om ångisbrytaren Valdemars sista färd kom ångvärnnen M. H. Spies stt omsätte ångsympati i ångverksamhet.

På vårkanten bildade han "sin" förening, medlemmar strömmade till, pengar likaså (låt vara något långsammare) och kapplöpningen för att rädda "Skjelskör", landets kanske sista ångfartyg i sin storleksklass, inleddes, fullföljdes och vanns.

ÖMSINT OMBORD

Det var en upplevelse att följa M. H. Spies på upptäcktsfärd ombord på den lilla luggslitna ångbåten. Han prövade maskintelegrafen, log rört när dera åstadkom ett litet medtaget "ping" nere i maskinrummet, ban tittade, fylld av vördnad, på det schabbiga innandömet i salongen.

- Här skall vi återställa allt  i ursprunglig plysch! Och titta, här ligger den ursprungliga kompassen undanstuvad!  Och (efter ett oroligt spejande bekam styrhytten) där hänger ännu den gamla skeppsklockan.

Han säger segervisst: - Vi kommer att klara "Skjelskör". Och vi har redan ett erbjudande från Tekniska Muséet i Köpenhamn att på tio år få disponera ångslupen Kasa (byggd i Köpenhamn av lärlingar under storlockouten, 32 brton, 95 hk i ångmaskinen) som  reservskepp.

- Nu har folk sett att vi kunnat åstadkomma något. Nu kommer vi att få allt starkare stöd för vår strävan att bevara gamla fina fartyg.

Billedtekst

Här ligger "Skjelskör" inklämd i Nyborgs hamn, en luggsliten liten ångare med hög kaminskorsten, djärvt akterstagad och ett trubbigt, svart skrov. Intill: Ordföranden i Dansk veteranskibsklub, M H Spies

pdfScan af original dokument

sydsvenska.1963.10.24.002