ETT LITET FREDAT ÅNGRIKE
Mannen som aldrig glömde ångloken bildade förening, räddade unik båt
NYBORG på Fyn i oktober (SDS ultsände medarbetare).
Visst ser gamla ångbåten Skjelskör sliten ut där den ligger inklämd bland udda pråmar i bakvatten i Nyborgs hamn just i närheten av stadens flytdocka. 47-åringen - så nyss räddad från upphuggning - är flagig i färgen, det nötta trädäcket är sprucket, dörrar och däckshus har gistnat efter år av vanvård.
Ändå är båten i dag en kär klenod för 260-talet medlemmar i Dansk veteranklubb, föreningen som lyckats skrapa ihop de 13 500 kronorna som behövdes för att köpa den unika ångaren fri från skärbrännare. Gladast är föreningens ordförande, sekreterare M. H. Spies, 33 år och galen i ånga.
Färfät något om föreningens ögonsten, den luggslitna lilla passagerareåntgaren (49 brton, 75 hk i ångmaskinen, byggår 1915, byggplats Svendborg) som så överraskande återvänt från "de döda skeppens vik", upphuggningsvarvet i Odense. I dagarna tas ångaren upp i dockan, besiktigas och bottenskrapas; den skall hoppas man, för egen maskin ("med en stilig plym av rök efter sig") ta sig till den nya hemorten Köpenhamn där ett par hundra medlemmar är redo ätt äntra dan med rostskrapor och målarpytsar för att återge den dess utseende av 1915.
Båten skall sedan sättas i trafik i föreningans regi och transportera ångfrälsta runt i smålandsvattnet kring Lolland för att sätta av dem i Bandholmen, ändpunkten för järnvägs-entusiasternas veteranbana. Änga ven där, kan försäkras.
DET VAR ÅNGLOKEN
Dét kan tryggt sägas att "Skjelskör' för länge sedan skulle ha hamnat i smältugnarna och att den danska veteranklubben för gamla fartyg fått vänta på sin födelse om inte sekreteraren i danska boligministeriet M. H. Spies råkat växa upp intill en järnvägslinje
där ångloken töffade fram och åter.
Han berättar, den gänglige, entusiastiske mannen, om dessa minnen och vilka intryck ångbjässarna gjorde, frustande, ångsvettiga.
- Jag hade sedan en sekreterara-tjänst inom den danska skeppsregistraturen, säger han. Nya fartyg fördes in, gamla, uttjänta försvann; höggs upp eller såldes till utlandet för underpris.
Det var ångbåtarna som drog vidare från hans registerbok, som försvann från dansk kust, danska hamnar.
Ett känsloladdat reportage i dansk radio om ångisbrytaren Valdemars sista färd kom ångvärnnen M. H. Spies stt omsätte ångsympati i ångverksamhet.
På vårkanten bildade han "sin" förening, medlemmar strömmade till, pengar likaså (låt vara något långsammare) och kapplöpningen för att rädda "Skjelskör", landets kanske sista ångfartyg i sin storleksklass, inleddes, fullföljdes och vanns.
ÖMSINT OMBORD
Det var en upplevelse att följa M. H. Spies på upptäcktsfärd ombord på den lilla luggslitna ångbåten. Han prövade maskintelegrafen, log rört när dera åstadkom ett litet medtaget "ping" nere i maskinrummet, ban tittade, fylld av vördnad, på det schabbiga innandömet i salongen.
- Här skall vi återställa allt i ursprunglig plysch! Och titta, här ligger den ursprungliga kompassen undanstuvad! Och (efter ett oroligt spejande bekam styrhytten) där hänger ännu den gamla skeppsklockan.
Han säger segervisst: - Vi kommer att klara "Skjelskör". Och vi har redan ett erbjudande från Tekniska Muséet i Köpenhamn att på tio år få disponera ångslupen Kasa (byggd i Köpenhamn av lärlingar under storlockouten, 32 brton, 95 hk i ångmaskinen) som reservskepp.
- Nu har folk sett att vi kunnat åstadkomma något. Nu kommer vi att få allt starkare stöd för vår strävan att bevara gamla fina fartyg.
Billedtekst
Här ligger "Skjelskör" inklämd i Nyborgs hamn, en luggsliten liten ångare med hög kaminskorsten, djärvt akterstagad och ett trubbigt, svart skrov. Intill: Ordföranden i Dansk veteranskibsklub, M H Spies
En förskräcklig, underbar ångbåt
Sekreteraren i danska boligsministeriet M H Spies, 33, klappade ömsint den gamla nedslitna relingen, drog djupt efter andan och sa: - Är hon inte förskräcklig? Är hon inte underbar?
HON är i sammanhanget den illa medfarna men unika ångbåten Skjelskör, räddad i elfte timmen undan skärbrännarna på upphuggningsvarvet i Odense och nu förd till Nyborg och dockning som en första etapp i den nya rollen som "veteranfartyg" med sekreterare Spies som huvudman i det originella rederiet "Föreningen til gamle skibes bevarelse" med 260-talet ångbåtsentusiaster från Danmark (mest), Sverige och Norge som medlemmar.
SE VIDARE artikel på sidan 34!
Sista ångbåten fick leva vidare
I april i år satte behjärtade danskar i gång med en räddningsaktion för den originella ångbåten, den sista av sitt slag och storlek i Danmark, det bildades en förening, Dansk veteranskibsklub, som snabbt fick både medlemmar och pengar.
Även om dess energiske ordförande sekreterare M. H. Spies, Köpenhamn, otåligt efterlyst mer av både det ena och det andra slaget.
Räddad från skärbrännarschavotten blev emellertid "Skjelskör", om än i sista stund. Skrotningsfirman krävde 13 50O kronor på bordet, fick det nyligen och nu förs fartyget varsamt närmast till Nyborg där ångpannan skall inspekteras.
Sen bär det av för egen, bolmande maskin till Köpenhamn där "Skjelskör" skall tas om hand av medlemmar i klubben som skall sätta veteranen i stånd och planera för kommande turistseglatser där ett ton stenkol i den tvåcylindriga compoundmaskinen omvandlas till 120 kilometer stillsam ångbåtsupplevelse.
Billedtekst
Jominsann, det är gamle bekantingen "Skjelskör" som här i triumf bogseras bort från H. I. Hansens upphuggningsvarv i Odense där fartyget legat sedan det våren 1962 togs ur trafik och såldes.
Veteranskeppsklubb räddar sista danska ångfartyget
FORENINGEN til Gamle Skibes Bevarelse, Dansk Veteranskibsklub" är en unik sammanslutning, nog den enda privata i sitt slag. Den har lyckats realisera sin första uppgift: att inköpa den gamla ångyachten S/S Skjelskjør, som byggdes 1915 och ligger i Odense. Det är den sista av Danmarks koleldade kustpassagerarebåtar. Jo, det finns en till, S/S Agnete, men den har man f. n. inga förhoppningar om att kunna rädda.
Föreningen, som bildades i våras, har redan nära 200 medlemmar. En inte ringa del av dem är svenskar och man hoppas också så småningom även få norska medlemmar.
DA MAN BÖRJADE arbeta för bildande av veteranskeppsklubben utgick man från att det vore ett fattigdomsbevis för vår tid om eftervärlden blott fick se ett vikingaskepp men inte ett riktigt ångfartyg. Klubben vill vara en maritim parallell till "Foreningen til Gamle Bygningers Bevaring" och alltså omfatta fartyg som det inte längre går att insätta på passagerarerouter. När ekonomin det tillåter skall man också söka bevara andra karakteristiska, mindre exemplar av de skeppstyper, som annars skulle försvinna från danska farvatten. Efter ångfartygen står småbåtsfarten i tur. Nästa mål blir därför att försäkra sig om en av de vackra skonerterna eller galeaserna medan de ännu finns till. En vacker dag hoppas man även kunna få ta hand om de sista motordrivna räddningsbåtarna från västkusten och kanske också någon av de första små dieseldrivna färjorna.
PLANERNA kan synas något högtflygande, säger klubben, men om man alltid skall vara lika försiktig som modern som sade att "min son skall inte i vattnet förrän han lärt sig simma" skulle det aldrig ha lyckats att rädda S/S Skjelskør.
När veteranskeppsklubben nu söm första privata klubb i sitt slag i Europa kunnat förvärva en egen ångbåt skall nästa steg bli att sätta den i samma skick som då den levererades från varvet i Svendborg 1915. När man fått tillräckligt med medel skall man klara såväl drift som underhåll utan löneutgifter i det klubben som enda rederi i landet förfogar över praktiskt taget obegränsade mängder av frivillig arbetskraft. Pengarna till den periodiska varvsöversynen skall ångaren nog själv kunna tjäna in om den sättes in på en riktig veteranroute.
GIVMILDHETEN har varit stor. Caltex Oil t. ex. har lovat att gratis förse ångaren med smörjolja och ställt två maskinmästare till förfogande varjämte bolaget satsat 1000 kr på ständigt medlemskap i klubben. Dansk Esso och A/S Trans-Kosan blir också ständiga medlemmar. Ett bolag har utfäst sig att skänka alla erforderliga el-artiklar och Maskinmästarnas förening har skänkt 2 000 kr.
Om flera på denna sidan Sundet vill stödja den unika klubben kan man sätta sig i förbindelse med dess kassör, fru Ulla Andersen, Lyngparken 5, Kgs Lyngby, postgiro 71345, tel. 983 33. Sekreterare är fuldmægtig Ole Hembo, Randrupvej 23, Valby.
Billedtekst
S/S Skjelskør, byggd 1915
